Jag har väntat på den här stunden; då man verkligen inser att man inte har några problem längre. Jag kommer inte ihåg när senast jag har konstaterat att jag inte har några problem eller något som trycker på, utan att ljuga. Inga problem inom familjen, inga "säätön" som man bara får magsår av och till och med motivationen gällande skolan hittade jag idag. Och fy fan vad det känns skönt, alltså! Känns nästan lite tomt utan all drama och de eviga stresskramperna i magen.
Jag tänker på hur alla dörrar står öppna, hur bra jag kan göra mitt liv till egentligen. Något har fått mig att tänka efter en aning, och jag vill plötsligt förlåta och be om förlåtelse av människor jag inte haft desto bättre relationer med. Det är bara jag själv som kan förbättra mitt levnadssätt och min syn på livet! Helljeeeeeeeee!
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti