If we don't kill ourselves we'll be the leaders of a messed up generation.

Jag satt idag och tillbringade söndagseftermiddagen hos en av mina bästa vänner och kollade på tv, då det blev dags för nyheter. Först kom det lite pladder om Greklands finansiella bekymmer och lite bombdåd här och där runtomkring i Afganistan. Det jag verkligen lade märke till var att pennor och papper kommer att ersättas av elektronik såsom iPad och bärbara datorer. Jag satt där och var otroligt förvånad och bekymrad, då reportern frågade en flicka ifall hon visste hur man håller i en penna. WHAAAAAAT! Jag kände mig som min farmor/mormor då vi satt och funderade på hur framtiden kommer att se ut. Då 2013 får sin början skall alla i Soltunna kommun sitta med en iPad i famnen istället för ett papper på pulpeten och en stabilo i handen. Jag personligen tycker att det är rent av huvudlöst, människor kommer ju att lära sig hur man skriver eller över huvudtaget hur man använder en penna! Jag tycker det är otroligt synd att allting mer och mer börjar kretsa runt internet. Många beställer kläder via internet, istället för att gå in i affärerna och kolla på dem. Folk kollar på film på internet, istället för att gå på bio eller hyra en film. Folk umgås med sina vänner på Facebook och andra virtuala ställen istället för att dricka en kopp  kaffe med dem. Folk beställer mat via internet.

Men o andra sidan är det ju bra att man tar till fler finesser som anses vara ett underlättande angående lärandet, men kan man inte då dela upp på det hela och fortfarande ha kvar pennan och pappret, bokstavsboken där man övade på skrivstilen med att skriva små och stora bokstäver? Barnen kommer inte längre att gå hem med fina teckningar och textsnitt i papperform, nej. Allting finns på iPaden. Tänk, när ni är 50-60-70 år gamla, då har hela själva pennan dött bort, med dålig tur! Fyyyfan.

Vad tycker ni, är det bra att man ersätter pennan med elektronik?

Artikeln ang. beslutet av att ersätta traditionella läromedel

weheartit

Happy Valentine's day?

Många tycker att vändagen s.k "kaupallista paskaa", vilket jag ofta påstår att det är när den dagen blir aktuell. Egentligen firas ju alla hjärtans dag inte i Finland såsom i Amerika, men så som Halloween har vändagen spridit sig hit i Norden.

När jag tänker efter, så är det egentligen en ganska stor sak för mig, när jag lyssnar på mina vänner när dom planerar på vad dom skall köpa åt sina pojk- och flickvänner, och stressar över att den andra inte kommer att göra eller köpa något för honom/henne imorgon. Då slog det för mig att jag kommer att vara ensam, då de andra spenderar morgondagen på en romantisk middag på restaurang eller hemma, och den tanken får en på lite smådeppat humör. Och bättre blir det ju inte när folk stressar oändligt på vad dom kommer att få, fast det egentligen är tanken som räknas.

Jag börjar rent av småhata vändagen, eftersom att det är som en reminder; "Kom ihåg att du inte gör något extra imorgon, eftersom att du inte har någon att dela vändagen med. Sitt hemma och tänk på dem som sitter på "kynttiläillallinen" och drick ett glas vin. After all, det är din hjärtevän."

Det här är ju inte sådär hemskt trevligt, tycker jag. Men jag är glad för dem som faktiskt kommer att ha en oförglömlig kväll imorgon.

T.G.I.F

Jag älskar fredagar. Det är alltid veckodagen man räknar dagarna till på måndagmorgon då man lider av måndagsdepression. Man tänker "Imorgon är det tisdag, sen är det två dagar till torsdag och därefter kommer fredag." Så gör jag iallafall. Och jag tröttnar aldrig på den känslan då man stiger upp på fredagsmorgonen, är ca. 2 minuter helt yr i huvudet då jag inte förstår nånting, och sedan slår det mej; It's friday, friday, gotta get down on friday!

Don't say it's not about the looks.

När människor säger att de inte ser på utseendet, dvs. det yttre då det kommer till förtjusning, till och med kärlek, tycker jag att de ljuger. Jag menar; det första du ser är utseendet. Om du är någonstans och du ser en person som rent ut sagt inte ser bra ut, tänker du då att du vill ha den personen? Jag menar, om jag ser en fet, finnig och smutsig kille så befinner jag nog inte personen som attraktiv och ser mig inte ha en framtid eller något alls med personen.
Skulle jag totalt skita i mitt utseende, inte sminka mig, inte tänka på hur jag klär mig och inte duscha skulle nog ingen bry sig. Och det är så samhället funkar, och det suger.

Det förstår jag att ifall man via vänkrets eller annan krets lärt känna någon som inte direkt ser bra ut, men trivts i personens sällskap och varit mycket i hans/hennes sällskap och att det då utvecklas till något mer, då förstår jag att man inte sett på utseendet. Men då människor säger att det inte alls handlar om utseendet så är dom nog inte ärliga, eller okej visst kan det finnas dom. Men såna känner jag inte till.