kajsakristina: VÄRLDENS BÄSTA EMMA !

Nu har det gått kanske ett och ett halft år sedan jag och Emma första gången träffades. Jag kommer ihåg hur jag från första början tänkte tyst för mig själv att hon verkade vara jättetrevlig och att jag säkert skulle spendera massvis med tid med henne. Det blev ju så, och mycket mera.

Jag kunde aldrig tänka mig att vi skulle bli så nära vänner. Hon blev snabbt min andra halva. Mina dagar gick åt att umgås med henne, och oberoende var vi var och vad vi gjorde hade vi alltid lika roligt tillsammans. Hon blev på kort tid den personen jag kunde berätta allt till; den personen som jag litade på med hela mitt liv. Hon var som min BH; alltid nära och som stöd. Hennes axlar blev dom jag kunde luta mitt huvud på då jag hade det svårt. Jag befinner det jobbigt att beskriva med ord hur lycklig jag är för att ha fått en sådan vän, för en sådan fin person som hon är nog svår, om inte omöjlig att hitta.

Egentligen har jag bara lust att sitta och skriva ner hur mycket hon betyder för mig och hur sjukt mycke jag saknar det, men det krävs många blogginlägg för att skriva ner allt jag tycker om henne.

Då hon åkte till Sverige över helger och högtider satt jag seriöst hemma och konstaterade att jag inte hade något att göra. Jag satt och räknade dagar, utan att överdriva. Jag har aldrig haft så svårt att vara borta från en vän, som jag hade. När hon kom tillbaka var jag varje gång otroligt lättad och skitglad, fast jag inte visade det åt henne alla gånger. Kanske hon hade blivit lite rädd då. haha...

Då hon flyttade tillbaka till Sverige hade jag samma känsla jag brukade ha då hon flög över helgen till hemlandet. Till slut fattade jag att hon inte skulle komma på en lång tid, och då började jag seriöst fundera ordentligt på vad jag skulle göra för att komma upp till samma gyllene känsla jag hade med henne. Jag kan inte bara sitta och vara med en annan vän utan att bli rastlös, men med henne kunde jag. Som jag sa, så hade det ingen skillnad vad vi gjorde. Skulle vi ha suttit i ett tomt, isolerat rum hade vi fortfarande haft det trevligt.

Okej, då hon flyttade till Sverige tillbaka så var ju mitt liv inte över; bara mycket tråkigare. Tack gode gud att det bara är grannlandet och inte en annan kontinent...! Nog för att inte ens det hade ändrat på att hon fortfarande är en av mina totalt bästa vänner. Så lätt slipper hon inte av mig !